Bankrånet vände hans liv

Publicerad i Svenska Dagbladet

Linus Söderman, 35, började med anabola steroider i lumpen. Några år senare injicerade han testosteron och tog ecstasy. – Jag kände mig oövervinnlig. Vändpunkten kom när jag åkte fast för bankrån.

Text: Anna Petersson Foto: Björn Larsson Ask

Nu startar han Svenska Dopingmissbrukares förening. De ska ge rådgivning, förmedla kontakter till läkare och experter och informera ungdomar på skolor. Linus tillhörde ett jägarförband och blev tillfrågad av en kompis om han ville prova ryssfemmor.

– Det var en fysiskt krävande tid och jag såg kuren som ett kosttillskott. Jag återhämtade mig snabbare och orkade mycket mer.

När Linus fick jobb som dörrvakt såg alla hans fysiska styrka som en tillgång.

– Det var ett bråkigt ställe och alla uppskattade att jag kunde reda ut slagsmålen. Ingen tyckte att det var något konstigt att min kropp blev större och större.

Linus beroende av steroider ökade. Som mest tog han fem, sex preparat i veckan, samtidigt som han tränade på gym.

Han blev inte aggressiv, däremot deprimerad. Det rådde han bot på med ecstasy.

– Jag provade allt, det var naturligt i den miljön. Jag blev oerhört social och glad. Jag kände mig oövervinnlig och blev förälskad i alla nya tjejer jag träffade.

Därför var det omöjligt för Linus att ha ett fast förhållande. De tjejer som ville få honom att sluta bröt han kontakten med.

– Det var gymmet, krogen och drogerna som gick först. Ingen kunde få mig att ändra mig.

Under perioden hade Linus nästan ingen kontakt med sin familj. Trots att han hade få nära relationer mådde han bra och ville inte leva annorlunda.

– Först när en vän dog på min toalett fick jag en tankeställare.

Vännen hade dopat sig länge och kom hem till Linus efter ett läkarbesök. Han sa nästan ingenting, bara att alla värden var bra.

– När han hade varit inne i badrummet i en halvtimme gick jag in. Han låg livlös på golvet. Något hade brustit i hans hjärta.

Efteråt obducerade läkarna honom och konstaterade att hans organ var som en 80-årings. Han var bara 30 år.

– Då blev jag rädd. Jag slutade med kuren jag höll på med. Men efter ett tag var jag fast i missbruket igen.

Det som till sist fick Linus att sluta var när han åkte fast för bankrån. Att han var med var en slump.

– Jag blev tillfrågad eftersom en annan kille i gänget hade hoppat av. Jag tackade ja eftersom jag behövde pengarna.

Inne på banken höll Linus vakt med ett avsågat hagelgevär. Men rånet misslyckades och de blev utan pengar. På vägen hem sprack planen helt.

– En kompis skulle hämta våra vapen som vi hade slängt i ett dike. Men en polishund hittade dit först.

En söndagsmorgon slog polisen in dörren till Linus lägenhet.

– De kom in sex, sju stycken och siktade på mig med sina vapen. Det var som jag hade fått ett badkar med kallt vatten över mig. Först då förstod jag vad jag hade gjort.

Linus fick fängelse i två år. I häktet slutade han med missbruket.

– Det värsta var de psykiska reaktionerna. Jag fick panikattacker. Ändå är det faktiskt värre nu, sju år efteråt.

Linus har kroniska depressioner och måste äta antidepressiva mediciner resten av livet.

– Jag saknar den Linus jag var från början. Samtidigt har jag fått en sundare syn på livet. Det bästa som har hänt mig är att jag har fått en son och en familj som stöttar mig.