”Ondskan bor i oss alla”

Hur kommer det sig att massmördare kan tjäna miljonbelopp på sitt kändisskap och därtill få en rad beundrare? Ekonomiprofessorn Micael Dahlen undersöker fenomenet i boken ”Monster”.

– Frågan upptog så mycket plats i mitt huvud och liv så jag kunde inte släppa den: Hur kan man begå det värsta brottet mot det mänskliga kontraktet och ändå bli belönad för det?

Text och foto: Anna Petersson

I boken Monster har Micael Dahlén intervjuat fem av världen mest kända massmördare. Han har fått höra hur deras liv har förändrats och tagit del av kärleksbrev och erbjudanden de fått.

– De tjänar inte bara pengar på brottet, kvinnor vallfärdar för att ha sex med dem, säger Micael Dahlén.

Micael Dahlén tar den amerikanske massmördaren David Berkowitz som exempel.

– Han erbjöds bokkontrakt på 100 000-tals dollar efter morden. Och den kvinnliga mörderskan Dorothea Puentes kokbok ”cooking with a serial killer” blev en bästsäljare i USA.

Han förklarar intresset runt mördarna i en mening som han fått höra av manusförfattare i Hollywood: ”Mord är det ultimata dramat ”.

– För manusförfattarna är mord stapelvara, något nödvändigt som får folk att stanna upp i mediebruset. Det är också anledningen till att mord är så överrepresenterat i underhållningsindustrin.

– Mord är det äckligaste sättet att skapa drama. Det finns inget starkare än gränsen mellan liv och död och kampen för att överleva.

I underhållningsindustrin mytologiseras också mördarna, menar Micael Dahlén.

– Eftersom som mord handlar om att gå bortom gränsen för att vara människa – en gräns de flesta av oss inte ens är nära – så tänker vi är det här verkligen en människa? Hannibal Lecter framställs som en superstark och smart gubbe, i själva verket finns det ingen chans att klara de saker han gör.

Micael Dahlén menar att upphöjningen i media gör att mördarna ändrar personlighet.

– Från början är de ganska vanliga människor. Men efter ett mord börjar de själva se sig som karismatiska, starka och speciella – helt enkelt för att andra betraktar dem som det. I själva verket är mördandet bara något som har gått snett i huvudet och i miljön.

Vad har förvånat dig mest?

– Den dragningskraft som det här hemska har. Att träffa en mördare är som att slänga sig utför ett berg med en gummisnodd runt benen. Pulsen stiger när jag träffar dem – oavsett om de är 150 centimeter långa, dricker te eller går runt och stirrar i cellen.

Micael Dahlén blev också förvånad över att tjejerna som dras till mördare inte är galnare än vad de är.

– Danska massmördaren Peter Lundins fru var som vem som helst. Hon berättade att hon blev väldigt uppvaktad när hon gick ut på krogen, folk utgick från att hon var speciell eftersom Peter Lundin hade valt just henne.

Vad drar du för slutsats av att så många dras till mord?

– Att vi har de här instinkterna och drifterna i oss alla. Det går inte att säga ”där borta finns ondskan – lås in den – klart!” Det kan vara så att det bor ett monster i dig med.